Nu sitter jag här med min bärbara dator i soffan och lyssnar på Nordman. Lite lagomt hungrig och lite lagomt upprörd. Min kära mamma ringde igår och berättade ännu en sorglig sak. Hon berättade att på grund av pappas sjukdom, cancer så kan hon inte ta hand om hunden. En kniv högg in i hjärtat på mig och det var som om hela min värld just då bara föll lite till. Visst, jag förstår att mamma inte kan ta hand om honom nu, när all energi hon har går åt att ta hand om pappa min. Men det högg till ändå. Det ända alternativet är att någon kan ta hand om honom, annars måste mamma avliva honom hos vetrinären. Så jag håller alla tummar och tår jag har att han får ett hem där han blir omhändertagen ordentligt. Jag vill inte att han ska fara till himlen.

Det är en hund jag vuxit upp med och han har räddat livet på mig flera gånger, då jag gråtit på nätterna har han smugit upp bredvid mig och pussat mig på kinden. Så snäll och så go har han varit sen han var en liten valp. Men får han ett annat hem så kan jag i alla fall hälsa på honom. 

I tio år har han varit där, 
i tio år har han varit en av personerna som betytt mest för mig, 
jag håller tummarna för att det här ska lösa sig, 
allt jag kan, 
allt jag vill är att han ska må bra, 
i tio år har vi gått promenader, 
i tio år har jag lagt min näsa i hans päls och känt trygghet, 
i tio år har jag gjort vad jag kunnat för honom, 
i tio långa år har han haft mitt hjärta bredvid honom. 

Det är mammas hund, 
men han betyder ändå så sjukt mycket för mig. Hade jag trott på Gud hade jag bett till honom, men nu gör jag inte det. Men om du läser det här är kristen eller har någon religion som innefattar bön, ni kan väl be att han får ett hem så fort som möjligt? 

Annars har jag det ganska bra. Jag har badat min och min sambos katter...hmmm...de tyckte inte direkt att det var någon bra idé. Hanen var hyfsat lugn. Men honan..hua vad hon tyckte att matte var elak. Men nu är vi vänner igen. Tur det. :) Så livet fortsätter ju trots allt, men ibland så känns det extra jobbigt. Men, men the show must go on som man säger. 

Men snälla "Say a prayer" för min mammas hund. 

Kram
Charlie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjenare! Nu var det ett tag sedan jag skrev på bloggen. Mycket har hänt. Jag har flyttat till en ny stad, jag och min sambo bor nu i en etta på lite över 30kvm. Men så är det just nu. Självklart så kommer vi att flytta till större så småningom. Men d...

...som ligger mig väldigt ömt i hjärtat. När jag kom ut som lesbisk så var de flesta inte förvånade. Så den processen var inte så svår. Men nu har jag en till hemlighet som jag inte riktigt vet hur jag ska komma ut med, något som kommer förändra alla...

Vad hade jag väntat mig? Att han skulle bli frisk och sig själv igen? Att helt plötsligt skulle ställa sig upp från sängen och krama mig en sista gång. Kanske fann jag lite hopp, kanske trodde jag att min enda pappa skulle bli frisk, men det blev int...

I November i år kom beskedet. Du hade bara ett halvår kvar att leva. Det kändes som om hela min värld rasade samman. En depression som redan låg och väntade på mig bubblade upp och jag blev sjukskriven. Som jag hade sett fram emot sommaren,du och min...

Klockan är runt fyra på morgonen den 15:e April i år, plötsligt vaknar jag av att telefonen ringer. Det är mamma, hon ringer om att min pappa precis har gått bort. Jag vet inte vad jag ska säga utan blir tyst i något som känns som en evighet. Vi lägg...