Hej allihopen! 
Idag har jag varit och hälsat på pappa min på hospice. För er som inte vet vad hospice är, så ska jag berätta det nu. Hospice är där de obotliga sjuka är i slutet av sin sjukdom. De flesta där är så pass sjuka att de inte kan göra någonting själva längre. Min pappa är en av dem. Han är en av dem som inte klarar av att göra någonting själv, han kan knappt prata längre, han börjar dessutom att tappa minnet. Jag önskar av hela mitt hjärta att denna processen inte håller sig så länge. Så han får somna in och denna sjukdom försvinna. Cancer, det är något som jag inte ens önskar min värsta fiende. Den äter upp ens livskraft och när du väl lämnar detta livet för nagiljala så står din släkt kvar på jorden och sörjer. För du dog egentligen för ung. Så F*** cancer! 

Det är cirka nio dagar tills jag fyller 21, men det känns just nu oviktigt. För jag vet inte om min pappa kommer leva då eller inte. Det känns även oviktigt för att det är liksom ett år närmare döden. Sen finns det ingenting att fira heller. 

Kram 
Charlie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjenare! Nu var det ett tag sedan jag skrev på bloggen. Mycket har hänt. Jag har flyttat till en ny stad, jag och min sambo bor nu i en etta på lite över 30kvm. Men så är det just nu. Självklart så kommer vi att flytta till större så småningom. Men d...

...som ligger mig väldigt ömt i hjärtat. När jag kom ut som lesbisk så var de flesta inte förvånade. Så den processen var inte så svår. Men nu har jag en till hemlighet som jag inte riktigt vet hur jag ska komma ut med, något som kommer förändra alla...

Vad hade jag väntat mig? Att han skulle bli frisk och sig själv igen? Att helt plötsligt skulle ställa sig upp från sängen och krama mig en sista gång. Kanske fann jag lite hopp, kanske trodde jag att min enda pappa skulle bli frisk, men det blev int...

I November i år kom beskedet. Du hade bara ett halvår kvar att leva. Det kändes som om hela min värld rasade samman. En depression som redan låg och väntade på mig bubblade upp och jag blev sjukskriven. Som jag hade sett fram emot sommaren,du och min...

Klockan är runt fyra på morgonen den 15:e April i år, plötsligt vaknar jag av att telefonen ringer. Det är mamma, hon ringer om att min pappa precis har gått bort. Jag vet inte vad jag ska säga utan blir tyst i något som känns som en evighet. Vi lägg...