Klockan är runt fyra på morgonen den 15:e April i år, plötsligt vaknar jag av att telefonen ringer. Det är mamma, hon ringer om att min pappa precis har gått bort. Jag vet inte vad jag ska säga utan blir tyst i något som känns som en evighet. Vi lägger på efter säkert en minut. Min sambo håller om mig medans tårarna rinner ner som brännande floder längs mina kinder. Det gör ont, det skär i mig att någon som betytt så mycket för mig är borta.

Jag visste att den dagen skulle komma, men man blir så klart ledsen. Fast ledsen är en lätt underkastelse av vad jag kände och känner. Det är som en blandning av alla känslor, fast mest ledsen och arg blir man när något sådant här händer. Min pappa var verkligen inte bara min pappa, han var min mentor, min bästa vän och min hjälte. Han hade lovat att hur gammal och skruttig han än var så skulle han lämna över mig när jag väl gifte mig, han skulle lära mig att köra bil.

Men allt det försvann och det gjorde mig arg, det gör mig fortfarande arg, men dock är det viktigt att poängtera att jag inte är arg på pappa, utan på den förbannade cancern. Den ställde till det så himla mycket. Bara den senaste veckan har jag tänkt ringa pappa och prata, bara prata som vi brukade göra, men det förstörde även döden och cancern för mig. Jag har tur att jag hann tala om för pappa hur mycket han betydde för mig och hur mycket jag älskade honom. Hade jag inte gjort det så hade jag mått betydligt mycket sämre. 

Som rubriken säger så är det här ett inlägg till minne av pappa. Det ska det bli också. 

Min pappa var den som skjutsade när jag skulle till discon som liten, 
Min pappa var den som skjutsade när jag skulle till kompisar och på vägen pratade vi,
Min pappa var den som höll min hand när vi gick på stan när jag var liten, 
Min pappa var den som tog tag i mina lärare när mina klasskamrater inte var snälla med mig, 
Min pappa var den som aldrig dömde mig för det jag gjorde hur tokiga mina idéer än var, 
Min pappa var den som drog upp mig när jag föll in i ett mörker, 
Min pappa var den som alltid lyssnade, 
Min pappa var den som kom direkt om det hade hänt någonting, 
Min pappa var den som var lycklig bara jag var lycklig, 
Min pappa var den som stöttade mig när jag kom ut som lesbisk, 
Min pappa var den som välkommnade min sambo in i familjen, 
Min pappa var den som hjälpte till i lägenheten, 
Min pappa var den som kom till mig och berättade att han bara hade ett halvår kvar att leva, 
Min pappa var den som dog med hela familjen runt sig, 
Min pappa var den bästa pappan på denna jord, 
Min pappa kommer alltid att vara älskad och för evigt saknad. 

Min mamma, som tog hand om min pappa under hela hans sjukdomstid är bevis på att äkta kärlek mellan två människor verkligen finns på riktigt, Jag känner verkligen ingen annan som är så stark som min egen mamma, jag ser verkligen upp till henne jättemycket. Hon har fostrat mig och mina tre äldre systrar, hon har varit med och format den människan jag faktiskt är idag. Min mamma är verkligen ett bevis på att kärlek kan flytta berg. Mamma, om du läser detta, lita på mig när jag säger att du betyder så mycket för mig och jag älskar dig mer än vad jag kan uttrycka i ord. Du är verkligen ett bevis på vad äkta kärlek innebär, och vad innebörden av orden "Tills döden skiljer oss" verkligen betyder. 

Min pappa föddes den 8/4 1952 och somnade stillsamt in 15/4 2015. 
Tack pappa för att du alltid fanns där och älskade mig för den jag är! 
Vi ses i Nagijala. 

Kram// Jill 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjenare! Nu var det ett tag sedan jag skrev på bloggen. Mycket har hänt. Jag har flyttat till en ny stad, jag och min sambo bor nu i en etta på lite över 30kvm. Men så är det just nu. Självklart så kommer vi att flytta till större så småningom. Men d...

...som ligger mig väldigt ömt i hjärtat. När jag kom ut som lesbisk så var de flesta inte förvånade. Så den processen var inte så svår. Men nu har jag en till hemlighet som jag inte riktigt vet hur jag ska komma ut med, något som kommer förändra alla...

Vad hade jag väntat mig? Att han skulle bli frisk och sig själv igen? Att helt plötsligt skulle ställa sig upp från sängen och krama mig en sista gång. Kanske fann jag lite hopp, kanske trodde jag att min enda pappa skulle bli frisk, men det blev int...

I November i år kom beskedet. Du hade bara ett halvår kvar att leva. Det kändes som om hela min värld rasade samman. En depression som redan låg och väntade på mig bubblade upp och jag blev sjukskriven. Som jag hade sett fram emot sommaren,du och min...

Hej allihopen! Idag har jag varit och hälsat på pappa min på hospice. För er som inte vet vad hospice är, så ska jag berätta det nu. Hospice är där de obotliga sjuka är i slutet av sin sjukdom. De flesta där är så pass sjuka att de inte kan göra någo...